Följer du grusvägen en bit når du en smal sandstrand med en liten eldstad. Vägen löper alldeles intill vattnet, och den smala remsan mellan dem pryds av hagmarksblommor som åkervädd, svartkämpar, jungfrulin, ängsklocka och grönvit nattviol. Här växer även brandliljan som antingen är förvildad eller kvarstående från gammal bebyggelse. Hagmarksväxter trivs där marken är ogödslad och hålls öppen, som vid bete. Idag tar många sin tillflykt till vägrenar och platser som denna, som hålls öppna tack vare skötseln kring vägen.
Följer du sedan stigen ut mot udden går du genom en gles tallskog. Här är många av träden gamla, och på marken ligger fallna träd som i sin död ger nytt liv åt andra arter. I de torrare partierna trivs lavar, men mestadels täcks marken av blåbärsris, som ersätts av ljung närmare stranden och mjölon i torra slänter. Från de fuktiga sänkorna sprids den aromatiska doften av skvattram.
Längst med stigen finns enklare bänkar och en liten badplats. Kanske tar du med hunden för ett uppfriskande bad? Längst ut finns möjlighet att grilla, och om du tar med kikaren kan du spana efter storlom som trivs omkring sjöarna.
Väster om udden finns starten på Vintervägen, som går mellan Björnviken och Snavlunda. Blå stolpar visar sträckningen, men den följer inga stigar. Detta beror på att vägen aldrig varit en stig, utan en körväg för att frakta timmer vintertid. Terrängen utnyttjades på bästa sätt för att underlätta de hästdragna transporterna, och en stor del av sträckan går över myrmarker som när de frös blev jämnt och bra underlag.
Rekommendationer
Bra skor, badkläder och ved.
Tillgänglighet
Här finns stigar och terrängen är enkel. Ingen risk att gå vilse, med vattnet å ena sidan och vägen på andra.
